På torsdag är det tänkt att jag ska få träffa en ny psykolog. Just nu känns det ganska meningslöst för befinner mig på en av alla toppar i mitt liv, men jag vet ju att jag så småningom kommer falla igen - lika bra att ta itu med det nu. Särskilt eftersom jag har förstått att det här är en diagnos som är svår/kräver mycket tid för att bli av med.

Nåja. Det är härligt att känna att man aldrig vill sluta leva. Det är underbart att hela mitt liv just nu är ljust och vitt. Jag kan andas ordentligt här uppe på toppen där ångesten, självhatet och dödstankarna inte kan nå mig.

Jag klarar allt!