... att det är jäkligt skönt att äntligen veta vad det är för fel på mig. Diagnosen är helt korrekt, för jag känner så väl igen mig i allt och jag tror att det nu ska bli lättare att ta sig framåt när jag vet mina förutsättningar.

Pratat med vårdcentralen, som tycker att jag borde vända mig till psyk för bättre hjälp. Min diagnos är ganska  komplex och det tar tid att behandla den, något dom gör bäst på psyk.
Ringde psyk och sa som det var, jag vill inte ha Jonny. Dom ska ta upp mitt ärende och sedan så kommer jag få en tid, men det kan ta ett tag innan jag får den där samtalstiden. Jag mår illa just nu, riktigt illa.
Och jag är arg, jag är sådär jävla förbannat arg på Jonny! Sätter man en sådan diagnos på någon bör man åtminstone tala om det för patienten (jag fick veta det först när jag såg det i mina papper av en slump) och när jag sedan frågar vad diagnosen går ut på så är det minsta han kan göra att tala om vad det innebär, och inte ljuga för mig! Hade jag vetat hade jag haft bättre förutsättningar att jobba på det, för hur fan jobbar man på något när man inte vet var felet finns?